Konsten att bli gammal
Det talas mycket om "anti-ageing". Jag tycker det är mer intressant med "the art of ageing"!
När jag fyllde 20 hade jag en liten ålderskris, det kändes inte alls lockande att lämna tonåren och behöva bli vuxen. Men grubblerierna försvann ganska snabbt och jag har sedan dess inte haft fler ålderskriser trots att jag hunnit fylla både 30, 40 och 50. Istället njuter jag av charmen med de olika perioderna i livet och att vi åldras är helt naturligt. Med åldern kommer - förhoppningsvis - visdom, trygghet i sig själv och förnöjsamhet utan att man behöver förlora varken nyfikenhet eller barnasinne.
Åldrandet har en mening och är inte något som ska bekämpas. Så skriver Wilhelm Schmid i boken "Konsten att bli gammal" där han även tar upp tio olika tankar kring hur livet kan bli lättare och rikare när man blir äldre och varför detta kanske inte ens är möjligt förrän man gjort en del erfarenheter och medvetna överväganden.
Låt oss sluta förneka åldrandet och istället prata om konsten att bli gammal under kvällens ChattyMeal medan vi äter gott i en trivsam miljö. Evenemanget riktar sig till alla som fyller ytterligare ett år varje år oavsett nuvarande ålder och oavsett om man läst Schmids bok eller ej.
Varmt välkomna till en ChattyMeals-kväll med god mat och givande samtal!
Bokningen till evenemanget stänger klockan 22:00 måndagen den 9 oktober.
Menu
Portergryta med ris
Ingredienser: Fläskkött, porter, grädde, crème fraiche, lök, morot, buljong, ris
Fruktsallad med keso och rostade hasselnötter
Ingredienser: Äpplen, banan, apelsin, keso, hasselnötter
Drink
Event details
Where: Lund, Sweden
Cuisine style: Svensk husmanskost
Meal: Dinner
Venue: Apartment
Minimum seats: 2
Language: Svenska
Seats left: 4
House rules
Pets allowed: No
Children allowed: No
Shoes allowed inside: No
Guests
Joined
Joined
Vacant seat
Vacant seat
Vacant seat
Vacant seat
Guests' reviews
Larsingmar
Grade for the host
Grade for the topic
Grade for the main menu
Grade for the dessert
Grade for the event as a whole
Jag borde ju vara proffs när det gäller temat Konsten att bli gammal, eftersom jag är 83 och ett halvt år gammal. Men så uppfattar jag mig inte. Det gäller delvis frågan om livets mening. Om livet hade en mening skulle vi inte fråga efter den. Är det cyniskt att säga så? Kanske. I alla händelser valde jag i maj 2003 efter en lyckosamt genomförd radikal prostatektomi att gå i kyrkan i Helgeand i Lund, som en slags tacksägelse och lovsång över mitt mirakulösa tillfrisknande. Så gör jag fortfarande. Psalmerna o de nytestamentliga texterna är ju väldigt ofta en inövelse i att acceptera döden, kanske i hopp om att få återförenas med min älskade Margareta. Att lära sig att dö... Var o hur gör man det? I gudstjänsten och i kommunionen?